Den odödlige karaktären Falstaff i Shakespeares Henrik 1V bytte sin skäl mot ett kycklinglår och en bägare av madeira. När George, Duke av Clarence, bror till kung Edward 1V av England, år 1478 dömdes till döden, fick han möjlighet att välja hur han ville dö, han valde då att dränka sig själv i ett fat malvasia. Den 4 juli 1776, firades Amerikas "Deklaration of Independence" med en skål i madeira. Många namnkunniga vinkännare har valt madeira som det vin man skulle ta med sig till en öde ö. Det låter som ett vin för gudar.

Är vinerna verkligen så bra eller är det bara ett övervärderat sött matlagningsvin? Ja tittar man i systembolagets sortimentslista kan man ju få det intrycket. Under 2011 har det faktiskt kommit in två kvalitetsviner, d’Oliveiras Boal från 1908 och 1968 visserligen söta men med ansenlig ålder. Men beträffande sercial och verdelho finns det endast ett fåtal buteljer ute i landsorten (jan 2013). Uppenbarligen anser monopolet att madeira är ett dessertvin. Det är lika bra att säga det med en gång, jag håller inte alls med, jag föredrar de torra vinerna före de söta och det finns en mängd fantastiska viner som vi med vårt monopolsortiment är helt ovetande om. Det går tex idag att köpa Verdelho av årgång 1850 hos Pereira D’Oliveira för 630 € per flaska. Det är inget billigt vin men betänk åldern, mer än 150 år. När vinet skördades var Oscar I, Karl den XIV Johans son, kung i Sverige och Norge, Guy de Maupassant föddes samma år, det var innan Mjöldaggen och Phylloxeran härjade på Madeira och före det Amerikanska inbördeskriget. Det är fantastiskt att det i detta klippens tidevarv har funnits och fortfarande finns entusiastiska människor som är beredda att satsa pengar och möda på att lagra vin under så lång tid. Jämför det med Bourdeaux där de inte kan vänta tills vinerna buteljerats utan säljer dem 18 månader innan de är färdiga och kan levereras.

Vad är då madeira? Det är ett oxiderat vin förstärkt med sprit till c:a 20% alkoholstyrka som har lagrats varmt i temperatur, upp till 40-45 °C. Det finns i 4 söthetsgrader, torr, halvtorr, halvsöt och söt. Madeira produceras i huvudsak enligt två metoder Estufagem- och Canteirometoden. Madeira är ett långlivat vin som i en oöppnad flaska tål hur lång lagring som helst och i en öppnad flaska kan det sparas i åratal utan att ta skada.

Terrantez 1715 buteljerad c:a 1820, från Kassabsamlingen*, är troligen den äldsta flaska madeira som existerar. Flaskan är en tung svart munblåst flaska av Bourgognestil försedd med Kassab sigill.

*Kassab var en Syriansk affärsman som samlade madeira i början på 1900-talet. Han satte alltid ett sigill med bokstäverna BAK på flaskorna.

Historia
Ön Madeira upptäcktes 1419, historiska dokument visar att 25 år efter att ön började koloniseras var vinexporten redan en realitet. Det var dock först på 1500 och 1600 talet, när fartyg på väg till Indien, Västindien och Amerika anlöpte Madeira för proviantering som det blev någon större omfattning på exporten. Till en början var det vanligt bordsvin man tog ombord men vinerna klarade inte den omilda hanteringen och hettan ombord, därför började man förstärka vinet med alkohol för att förbättra hållbarheten. En del vinfat som inte såldes eller gick åt på resan kom tillbaka till Madeira. Efter flera månader ombord i det heta klimatet på fartygen och fyra passager över ekvatorn kunde man konstatera att vinet hade utvecklats på ett positivt sätt, under tiden ombord.

Enligt sägnen var det en vanlig sjöman som upptäckte madeiran. Hans fartyg hade några fat madeira ombord som av någon okänd anledning inte hade sålts i Hong Kong. När fartyget närmade sig Funchal beordrade kaptenen att vinfaten skulle lämpas överbord. Sjömannen tyckte det var ett onödigt slöseri och öppnade ett fat och smakade på det förstörda vinet. Han lyste upp i hela ansiktet när vinet kom i munnen, det visade sig att vinet hade genomgått en total positiv omvandling under resans gång. Snart började vinet kallas ”Returned Wine" eller "India Circuit Wine" och blev mycket populärt i alla hamnar. Det gjorde att man började skicka vinfaten med fartyg fram och tillbaka till Indien för att vinet skulle utvecklas, detta var det första sättet att göra madeira och kallades ”Vinho Da Roda”. Ett traditionellt madeirafat kallades pipe och var på 423 l.

Hemligheten bakom vinets omvandling från ett vanligt sött starkvin till madeira som vi känner det idag, förbryllade många. Stora ansträngningar lades ner för att hitta en metod att få vinet att utvecklas på samma sätt utan att skicka det fyra gånger över ekvatorn. Det tog dock ända till 1794 förrän man kom på ett sätt. Vinet hettades upp på konstjord väg i stora ugnar som kallades Estufas på portugisiska. Denna metod har sedan utvecklats till Canteiro- och Estufagemmetoden de metoder som används ännu idag.

Madeiras guldålder var 1700-talet när marknaden utökades från att i huvudsak bestå av de Amerikanska kolonierna och Brasilien, till att även omfatta Storbritannien, Ryssland och Nordafrika. Speciellt de Amerikanska kolonierna var storkonsumenter. En fjärdedel av hela Madeiras produktion gick dit. Vid mitten av 1800-talet tog välståndet i madeiraproduktionen abrupt slut. 1852 utbröt en epidemi av mjöldagg som allvarligt minskade druvskördarna under en treårsperiod. Just när man hade lärt sig att bekämpa mjöldaggen med svavelbaserade preparat, kom Phylloxeran och slog ut vinodlingen på hela ön. I slutet av 1800-talet hade det mesta av Madeiras vinodlingar ryckts upp och vingårdarna hade omvandlats till sockerrörsodlingar. Endast på grund av några förutseende och ihärdiga personer kunde vinindustrin överleva. De europeiska stockarna ympades på amerikanska rötter men de enklare druvorna tinta negra mole föredrogs framför de mer klassisk sorterna och de amerikanska rötterna avsedda för ympning började växa själva i vingårdarna så de druvor som skördades var en salig blandning och kvaliteten blev lidande. Med försämrad kvalitet och ökad konkurens från andra starkviner var det svårt att hävda sig på marknaden. Madeira blev mer känt som ett matlagningsvin än som det kvalitetsvin det en gång hade varit.

Vid sekelskiftet började försäljningen sakta återhämta sig för att på nytt kolappsa när två av madeiras största marknader försvann dels den amerikanska förbudstiden dels den ryska revolutionen. Resten av seklet såg en nedgång både i fråga om försäljning och anseende. Madeira blev åter förknippat med vin av låg kvalitet, mest lämpat för matlagning. I slutet av 1900-talet började en del hus att fokusera på kvalitet, odlarna ryckte upp amerikanska hybrider och återplanterade kvalitetsdruvor som sercial, verdelho, boal och malvasia. Terrantez av många kännare hyllad som Madeiras bästa druva har tunt skal och är känslig för röta och mjöldagg. Med det fuktiga och varma klimatet på Madeira är den därför mycket svårodlad, dessutom har den små klasar och är lågavkastande. Epidemin av mjöldagg 1852 förstörde nästan hela beståndet av terrantez och den efterföljande Phylloxeran tog resten. När man gjorde återplanteringarna övergavs den helt men efter andra världskriget har en del små odlingar återplanterats men fortfarande är den totala skörden inte mer än c:a 500 kg terrantez varje år.

Odling
Madeira är en portugisisk ögrupp i Atlanten c:a 750 km väster om Marocko. Vinodling förekommer på två av öarna, Madeira med 1850 ha och Port Santo med 80 ha vinodlingar. Madeira är en vulkanö den största höjden är 1860 m. Hela ön är otroligt kuperad med branta sluttningar, det finns nästan inte en kvadratmeter plan mark på hela ön. För att få till en flygplats har man varit tvungen att bygga halva landningsbanan på höga pelare som ett brospann. Vingårdarna är terrasserade och mycket svårtillgängliga. Allt vingårdsarbete måste utföras för hand, många terrasser är så svåra att komma till så endast de mest vältränade kan ta sig dit, det finns inte ens stigar som en häst eller en åsna kan ta sig fram på. Klimatet är subtropiskt med temperatur mellan 16-22ºC. Det mesta regnet faller på hög höjd, c:a 3000 mm/år medan det i Funchal inte kommer mer än c:a 500 mm/år. Uppe i bergen finns det stora naturliga vattenreservoarer från vilka man har byggt ett sinrikt bevattningssystem av kanaler som leder ner vattnet till odlingsområdena. De kallas ”Levador” också populära vandringsleder. Jordmånen är sur vulkanisk med rikligt innehåll av organiskt material.

Tillgången på vinodlingsmark är begränsad och efterfrågan är stor därför är det vanligt med pergolaodlingar som ger stor avkastning. Vinet växer överallt i små vingårdar som har gått i arv i generationer. Marken under pergolastockarna används till att odla grönsaker. Eftersom pergolauppbindningar är tungarbetade så går en del odlare successivt över till guyouppbindning.

Den helt dominerande druvan är tinta negra mole som står för 56 % av den planterade arealen och används företrädesvis till unga viner av alla fyra söthetsgraderna producerade enligt estufagemmetoden. Till de ädla druvorna räknas sercial som ger torra viner och står för 3,7 % av arealen, verdelho halvtorra 9,5 %, boal halvsöta 4 % och malvasia till söta viner7,8 % av arealen. En liten areal är planterad med Terrantez men totalt skördas det inte mer än att det av dessa druvor blir c:a 150 l vin per år. Den resterande arealen är planterad med Bastardo och lite udda druvor. I och med att det finns så lite ädla druvorna används de uteslutande till vin gjort enligt canteirometoden. Dels av kostnadsskäl, druvorna är dyrare i inköp så de används till dyrare viner dels för att den lilla mängden vin inte räcker till att fylla upp de stora estufagemtankarna.

Det är inte vanligt att producenterna odlar egna druvor, den förhärskande delen av druvorna köps in från små odlare som levererar druvorna i plastbackar. De olika odlarna identifieras med olika färg på backarna . Druvornas kvalitet kontrolleras av vininstitutet som utövar en sträng kontroll av hela vinproduktionen. Det finns regler för lägsta alkoholhalt och syrahalt för att druvorna skall godkännas för madeira. Den totala produktionen av madeira uppgår till 4 miljoner liter per år att jämföra med sherry och portvin där det produceras 230 miljoner liter per år vardera. Det viktiga är att druvorna är friska och har tillräckligt hög sockerhalt och syra vilket kontrolleras av vininstitutet.

Det har även börjat produceras bordsvin på Madeira men de är inte särskilt prisvärda och det är inte särskilt populärt bland madeirahusen eftersom de konkurrerar om den begränsade mängden druvor.

Vinifiering
Eftersom alla hus köper druvorna från samma odlare, handlar vinets kvalitet inte om var och hur druvorna har vuxit, de kvaliteter som är så viktiga för bordsviner. När det handlar om madeira är det källararbetet som är det viktiga. Vad händer i källaren, vilka hemligheter huset har, vad har de för tillgängligt lagringsutrymme och framför allt tillgången på gammalt vin för blandning. Madeira är en unik vintyp som inte förekommer någon annanstans, då lagring av vinet sker under hög temperatur med tillgång till syre så oxideras vinet till skillnad från vanliga viner som är reduktiva där mognaden sker med kontrollerad syretillgång. Därför tar inte madeira skada av att komma i kontakt med syre tex i en öppnad butelj. Madeirabuteljer skall förvaras stående något som samtliga producenter framhåller. Eftersom vinerna befinner sig i buteljen så lång tid kan korkarna bli dåliga och påverka vinet om de kommer i kontakt med vinet, däremot gör det ingenting om vinet kommer i kontakt med syre.

En liten del av tinta negra mole viner jäses med skalkontakt för färgens skull men mestadels pressas druvorna före jäsningen som sker utan skalkontakt. När vinet har jäst till avsedd sötma avbryts jäsningen genom tillsats av 96 %-ig sprit. Det är också vanligt att vinet jäses ut helt och sötman justeras efter tillsatsen av sprit då man på det sättet kan kontrollera restsötman bättre. Efter tillsatsen av sprit filtreras vinet och den unika lagringsprocessen tar vid och den kan ske på fyra olika sätt:

·         Estufagemmetoden den metod som används för de enklare vinerna. Vinet värms i en tank ”Estufa” som är försedd med värmeslingor,. Tanken kan vara av rostfritt stål, betong eller trä. Vinet värms till 45-50 °C under en period av minst tre månader. Det är viktigt att värmeslingornas ytor är ordentligt dimensionerade så man inte behöver ha för hög temperatur i slingorna. Om temperaturen i värmeslingorna har varit för hög kan det uppträda en beskhet i vinet. När uppvärmningsperioden är över skall vinerna vila i minst 90 dagar. Dessa viner får tidigast buteljeras den 31 oktober det andra året efter skörd. Denna process används mestadels för viner av Tinta Negra Mole som skall säljas unga 3-5 år eller användas till blandning.

·         Canteirometoden som har fått sitt namn efter de träbalkar, Canteiros som faten ligger på. I denna process åldras vinet i ekfat av olika storlekar från 300-600 l men kan i undantagsfall vara så stora som 2500 l. När faten fyllts förseglas dessa av kontrollmyndigheten med ett sigill som inte får brytas förrän efter den tid som angetts vid förseglingen. Faten lagras i lokaler som värms av solen, de yngsta vinerna högst upp under taket där det är varmast och vinet utsätts för temperaturväxlingar efter klimat och årstid. Beroende på luftfuktighet, storlek på fat och temperatur, avdunstar 4-5 % av vinet varje år varvid koncentration och alkoholstyrka ökar. Canteirometoden används för allt vin från de ädla druvorna sercial, verdelho, boal, malvasia och terrantez. Även en del tinta negra mole görs enligt canteirometoden. Vinet får inte säljas förrän tidigast tre år från 1:a januari året efter skörden. Det riktigt bra vinet från canteirometoden behandlas för sig. Beroende på hur vinmakaren bedömer vinet kan det bli vintagemadeira. Det innebär att vinet stannar i fat i minst 20 år, det mesta mycket längre. Extrakthalten av syra, socker och alkohol osv stiger kraftigt under denna lagring. Innan överkoncentrationen gör vinerna odrickbara tappas de på damejanger som försluts lufttätt för att stoppa vidare utveckling, På detta sätt kan vinet lagras vidare i hundratals år. Om vinerna under utvecklingen visar sig inte bli av tillfredsställande vintagekvalitet används det för att förbättra kvaliteten på blandviner.

·         Solerametoden Solera är ett system som mest används för sherry men även en del madeira görs enligt denna metod. Solerametoden för madeira är dock något helt annat än den för sherry. Soleran måste påbörjas med vin från en årgång och under de första 10 åren av åldringsprocessen tappas 10 % av vinet av varje år och ersätts med ungt kvalitetsvin. När denna process genomförts 10 ggr måste soleran förslutas och allt vin måste buteljeras vid ett och samma tillfälle. På flaskorna skall året då soleran startades anges.

Enligt Humberto Jardim på Henriques & Henriques uppstod metoden under oidiumkrisen. Under den perioden utnyttjades lagret av gammalt vin till sina gränser för att tillgodose marknadens efterfrågan. När man hade lärt sig att kurera Oidium och på nytt kunde börja producera nytt vin stod man med brist på gammalt vin att blanda det unga vinet med. Då gav Soleran en möjlighet att utnyttja det gamla vinet ekonomiskt och höja kvaliteten på det unga vinet på ett sätt som inte varit möjligt innan. Detta gör att Solerametoden inte används numera men det finns kvar lite gammalt vin från den tiden. Henriques & Henriques har några soleras från 1894, 1898 och 1900.

·         Vinho da Roda är en gammal metod som inte används kommersiellt numera. Faten lastades ombord på fartyg som seglade tur och retur över ekvatorn en resa som tog 3-4 månader. Numera skickas ett litet antal fat ombord på skolfartyg över ekvatorn mest som kuriosa.

Vad sker under lagringsperioden
Under lagringsperioden oxideras vinet, de olika sockerarterna karamelliseras, syrorna i vinet stabiliseras och utvecklas och färgen blir mörkare. Genom avdunstning stiger extrakthalten av syra, socker och alkohol kraftigt, alkoholhalten kan stiga upp till 25 % i viner som lagras mycket länge. Vinmakaren övervakar noggrant vinerna under lagringen beträffande kvalitet och vidare lagring. När lagringsperioden avslutas tappas vinet på flaskor för försäljning eller på damejeanner om de skall lagras vidare. En madeira kan bli hur gammal som helst den äldsta madeira jag har provat var från 1850. År 2007 såldes på Sotheby’s i London några flaskor boal från 1792 för £826, £943 respektive £1012. Eftersom vinet redan är oxiderat så ändrar det inte sedan de tappats på flaska eller damejeanne. En öppnad flaska kan förvaras mycket lång tid utan att smaken försämras.

Vintyper

Det finns många olika sorters madeira från knastertorra till riktigt söta viner, från i sammanhanget unga 3 år till riktigt gamla viner

Regleringsmyndigheten föreskriver följande vintyper:

Vin med angivet skördeår
Vintage (Frasqueira, Garrifeira)Vin av exceptionell kvalitet producerat av traditionella druvor av samma årgång varav 100 % skall vara av namngiven druva. vinet skall lagras i minst 20 år.

Harvest (Colheita) Vin av god kvalitet gjort på rekommenderade eller auktoriserade druvor av samma årgång, åldrat minst 5 år före buteljering. För att ha ett druvnamn på etiketten skall 100 % vara av den angivna druvan.

Solera Vin från en årgång används för att starta soleran. Max 10 % per år får tappas från soleran och ersättas av vin av samma kvalitet. Året när soleran startades skall anges på etiketten.

Vin med angiven ålder
Viner med angiven ålder är en blandning av olika årgångar och då anges medelåldern som vinets ålder. Vinet kan anges med ålderskategorier där vinets karaktär överensstämmer med den angivna kategorin. Tillåtna ålderskategorier är 5, 10, 15, 20, 30 och över 40 år

Reserve eller Old (Reserva) Vin med karakteristik och kvalitet som 5 årigt vin.

Old Reserve, Very Old eller Special Reserve (Reserva Velha, Reserva Especial) Vin av särskild kvalitet med karakteristik och kvalitet som 10 årigt vin.

Andra viner
Selected eller Finest (Seleccionada) Vin av bra kvalitet som åldrats i 3 år och ett prov av vinet har godkänts som vin av denna stil.

Rainwater Vin av bra kvalitet med en färg mellan guld- och medelguldgul, en restsockerhalt av 1- 2,5 Baumé och ett prov av vinet har godkänts som vin av denna stil.

Övrigt
Sedan 2002 är försäljning av bulkviner förbjudet men med tillsats av salt och peppar kan de fortfarande säljas och exporteras för matlagning och sker då oftast i 25000 l stora containers .

Blandning
Varje producent försöker på samma sätt som champagne- och cognacsproducenter att hålla en viss husstil eller en viss stil för en viss blandning så att konsumenten känner igen vinet från år till år. Ibland, tex inför millennieskiftet kan man ta fram särskilda blandningar.

Vinerna klassificeras efter restsötman enligt följande

Stil                                               Gr Baumé                   Druva
Extra Dry (Extra Seco)                under 0,5                    
Dry (Seco)                                   under 1,5                     sercial
Medium Dry (Meio Seco)            1-2,5                           verdelho
Medium Sweet (Meia Doce)         2,5-3,5                        boal
Sweet (Doce)                               över 3,5                       malmsey (malvasia)

En grad Baumé motsvara 1% alkoholstyrka eller c:a 18 g socker/l

Mat och madeira
Madeira och i synnerhet de torra vinerna är unika med sin koncentrerade oxiderade och karamelliserade smak. Till torkad frukt passar viner av alla söthetsgrader, de sötare varianterna går bra till olika slags choklad och till många slags desserter. Personligen föredrar jag de torrare vinerna de behöver man inte ha någonting till bara avnjuta vinets stora doft och smak och känna hur hungern ger sig tillkänna. Det är synd att förstora den fina smaken genom att blanda den med något annat.

Hos Pereira D’Oliveira erbjuds besökare alltid Bolo de Mel en sorts honungskaka till provningen. För övrigt rekommenderar Louis D’Oliveira snacks.

Ricardo de Freitas på Barbeito experimenterar mycket med olika kombinationer och nämner jordgubbar med 10 årig Boal, 10 årig sercial till ostron eller fransk löksoppa.

Borges rekommenderar torra viner som aperitif, de sötare vinerna till ost och patéer.

Vinproducenterna

Från att det har funnits en stor mängd madeiraproducenter har antalet successivt minskat och idag finns det endast 8 st kvar varav en Arturo de Barros e Sousa är en liten producent som drivs av de två bröderna Edmundo och Artur Olim, utan anställda. De exporterar inte något vin, de säljer sin lilla produktion, 8000-10000 liter per år, i sin anläggning inne i centrala Funchal, granne med Pereira D’Oliveira.

En viktig anledning till att det är så få producenter är att det är näst intill omöjligt att starta ett nytt madeirahus. Nyckeln är ett lager av gamla viner och det tar tid att skaffa sig detta om man inte kan komma över ett gammalt lager från någon som tänker sluta och eftersom det inte finns så många kvar är den möjligheten inte så stor. Dessutom krävs det ett stort kapital eftersom lagret representerar dött kapital som är bundet i vinet. En källa till gamla viner är att folk speciellt från Venezuela har köpt ungt vin och lagrat det i sina källare.

Det huvudsakliga kassaflödet för madeirahusen kommer från de yngre vinerna producerade i estufas. De äldre vinerna som görs på de ädla druvorna görs i så liten mängd.

Pereira D’Oliveiera
Den enda kvarvarande familjeägda producenten ägs av tre bröder och drivs av Louis och Anibal D’Oliveira. Företaget grundades 1820 av nuvarande ägarnas ”grand grand father”. När föräldrarna gifte sig slogs det ursprungliga företaget ihop med mammans företag och därefter har 3 företag köpts in så idag består Pereira D’Oliveira Vinhos Lda av sammanslagningen av 5 företag. Därigenom har de fått tillgång till ett stort lager av gamla viner och har idag det största lagret av gamla viner som finns, ett lager på 1,5 M liter vin. Ingen annan producent kommer ens i närheten av den mängden gamla unika viner. Det krävs mycket utrymme för att lagra så mycket vin och i deras butik inne i Funchal är det fullt av fat och det är inte utsmyckning utan det är fat fyllda med vin. Jag frågar hur det är möjligt att någon kan hålla ett sådant lager, "det är som pengar på banken" säger Louis.

De gör visserligen 3 och 5 åriga viner men fokus ligger på gamla viner, de gör inga bulkviner och ingen Solera. Med vårt lager av gamla viner behöver vi inte solera säger Louis.

Alla druvor köps in från olika små odlare, varje år köper man in ungefär samma mängd druvor. Det gäller att fylla de fat som har blivit tomma under året. Faten förstörs av att stå tomma och man är rädd om de gamla faten. Nya fat ger för mycket smak till vinet på ett oönskat sätt säger Lous D’Oliveira. Deras försäljningslista omfattar 47 st Vintageviner från 1995 till 1850 med 14 st äldre än 100 år. Mycket imponerande. Verdelho från 1850 kostar 630€, visst är det mycket pengar för ett vin men om man betänker åldern är det inte så mycket i alla fall.

Artur de Barros e Sousa
Företaget grundades 1922 av Artur de Barros e Sousa, han hade en dotter som fick sönerna Artur och Edmundo Olim som driver företaget idag. Detta är ett riktigt museum i full produktion på det traditionella sättet att göra madeira. Se en video på http://www.vinhosmadeira.com/cms.php?id_cms=10. De producerar vinet hantverksmässigt uteslutande enligt canteirometoden och använder endast de klassiska druvorna sercial, verdelho, boal och malvasia som jäses i ekfat med naturlig jäst. Den enda maskin de har är en pump för att pumpa det unga vinet upp till faten uppe på loftet. Deras lagerhus är i tre våningar, på det övre loftet uppe under taket där det är varmast och solen värmer taket ligger det yngsta vinet. Vartefter det fylls på med yngre vin flyttas de äldre faten neråt. Det färdiga vinet tappas på flaska och korkas för hand i flaskor som samlas in på restaurangerna i Funchal. Gammalt vin skall ha gamla flaskor säger Artur. Buteljeringen sker efter beställning och åtgång medan det kvarvarande vinet får ligga kvar i faten och fortsätter sin åldringsprocess.

Henriques & Henriques
Företaget grundades 1850 av J J G Henriques och har sedan dess gått igenom flera fusioner och arvsskiften och idag är ägandet splittrat på flera händer med en fransman som majoritetsägare. Verksamheten leds av Humberto Jardim, arvtagare till en del av bolaget och innehar idag en minoritetspost. Till skillnad från Pereira D’Oliveira som tycker att nya ekfat påverkar vinet för mycket använder H & H nya ekfat. Ekfaten ägs av en whiskeyproducent på Irland dit de skickas sedan de har använts. H & H är den enda producenten som äger egna vingårdar men de täcker endast c:a 15% av det totala behovet. Trots företagets ålder har de inte så stort lager av gamla viner, det äldsta vintagevinet är från 1954 men kvar finns dock en del riktigt gamla viner som grundaren ärvde, innan han startade bolaget 1850. Ingen vet idag vilken ålder vinerna har men uppskattas vara c:a 200 år gamla. Företaget har tre soleras som startades 1890, 1894 och 1898

Barbeito
Barbeito grundades 1946 av Mário Barbeito de Vasconcelos och är därmed det yngsta huset av de nu existerande. Sedan starten har det alltid varit en familjemedlem som har styrt bolaget och idag är Ricardo Vasconcelos Freitas ansvarig. I och med att han kom in i företaget 1991 tog han också ansvaret för vinproduktionen som den första familjemedlemmen med detta ansvar, Dessutom fattades beslut om att sluta med bulkförsäljningen som man hade börjat med i början av 1970-talet och samma år ingick man ett joint venture med den japanska familjen Kinoshita som varit deras representant på den japanska marknaden sedan 1967

I juni 2008 flyttade de in i en helt ny anläggning som ligger högt upp i Câmara de Lobos med helt nya faciliteter för produktion och lagring. Bland annat har man byggt en ”Roboticlagar” som skall efterlikna den traditionella metoden att trampa vinet vid macerationen. Sedan flytten har Barbeito tre olika lagerbyggnader för att åldra vin enligt Canteirometoden, alla med olika klimat och exponering för solen. Detta ökar variationen på vinerna.

Den första lagerbyggnaden ligger i Câmara de Lobos där vädret tillåter en mer försiktig åldring. Det innebär att dessa viner behöver en längre tid att åldras. I denna lagerbyggnad är avdunstningen av vätska i genomsnitt 3 % per år.

Den andra lagerbyggnaden är den största och ligger i Funchal. Detta är den som är mest exponerad för solen vilket betyder att den årliga avdunstningen uppgår till 5 % per år och på mycket kort tid får man ett vin som har mycket hög koncentration av socker, syra och färg.

Den tredje lagerbyggnaden ligger i det nya vineriet. Här är åldringsförhållandena helt annorlunda beroende på att lagerbyggnaden är i två våningar. Åldringsprocessen sker i två steg. De första 5-7 åren ligger vinet i 620 liters fat på det övre planet där avdunstningen är 5 % per år. Därefter tappas vinet över i större fat och flyttas till det nedre planet där utvecklingen av vinet går mycket långsammare beroende på att faten är större och temperaturen är lägre och konstant hela året, här är förlusten bara 2-3% per år.

Barbeito har inget förråd av gamla viner så de koncentrerar sig på yngre viner i en mer ungdomlig och friskare stil med hög syra ofta med citrus och pomeranstoner. De producerar också lite bordsviner för lokal konsumtion.

Madeira Wine Company
Ursprunget till Madeira Wine Company kan härledas till starten av Madeira Wine Association 1913. Det startades för att marknadsföra madeiravin och verka för en förbättrad kvalitet.1925 inkorporerades Blandys & Leacock ett väletablerat familjehus. Därefter har det fortsatt i samma spår och idag består det av en mängd sammanslagna och inköpta madeirahus. Vinerna marknadsförs under 5 olika varumärken, Blandy’s, Crossart Gordon, Leacock’s, Miles och Winelodge. Idag är de den största madeiraproducenten och var tredje flaska som säljs på ön kommer från Madeira Wine Company samtidigt som de står för hälften av exporten.

H. M. Borges, Sucrs. Lda.
Företaget som bildades 1877 av Henrique Menez Borges har senare gått ihop med eller köpt in Adega Exportadora de Vinhos da Madeira, J. H. Goncalvez & Ca., Borges Madeira Lda. och Araújo, Henriques & Ca. Idag säljs vinerna under varumärkena Adega Exportadora de Vinhos da Madeira, J. H. Goncalvez & Ca och Araújo, Henriques & Ca. I Sverige säljs de under Borges varumärke.

H. M. Borges, Sucrs. Lda. är ett medelstort företag som drivs av 4:e generationen av familjen Borges. Huset producerar c:a 250 000 hl per år. De äger inga egna vingårdar och. köper in alla druvor som de flesta andra madeirahus. Hela vinifieringsanläggning med lager och provningsrum är lokaliserat i en gammal mjölnarkvarn på Rua de Janeiro 83 i Funchal. Huset var en gång känt för deras gamla vintageviner men det mesta av detta är numera sålt.

 Vinhos Justino Henriques, Filhos, Lda.
 Justino Henriques grundades 1870 och drevs som ett familjeföretag till 1953 då det blev ett Limited Company. 1981 köpte Sigfredo da Costa Campos bolaget varefter det har fusionerats med eller köpt upp East India Madeira Co. Lda., Uniao Vinicola (Funchal) Lda. och Monteiro Vinhos. Idag ägs bolaget av La Martiniquaise ett franskt vin o spritbolag som också är importörer i Frankrike.  Justinos som är ett av de största madeirahusen har länge varit etablerade på Rua do Carmo 86 inne i Funchal men flyttade 1994 till en ny stor anläggning i Cancela Industrial Park nära Canico, lite öster om Funchal där man har lagringskapacitet för 650 000 hektoliter i trä och 4 500 000 hektoliter i ståltankar.